Vaknade rätt tidigt...

...dvs vid niosnåret!
Viktor som behöver mindre sömn än jag (kan det vara åldern, jag har ju passerat fyrtioårsstrecket) var redan uppe och fick sin vanliga dos Jetix! Kan jag ringa en kompis säger gullekillen kvart över nio på morgonen. Till sin mor som man överhuvudtaget inte ska prata med före frukost och framförallt inte före morgonkaffet!
Ja naturligtvis sa den ömma modern, men kanske inte riktigt än. De stackarna i andra ändan av telefonen ska ju hinna upp också.
Och förresten behöver här röjas. För även om det bara är en tioåring som inte bryr sig om städning som kommer så finns det gränser...
Så jag jagade Viktor och mig själv runt huset och plockade undan. Till ingens glädje kan jag ju tillägga.
När klockan var kvart över tio gick jag in i sovrummet för att se om det var liv i maken (picknicken tog slut vid fem igår, men sen var de några stycken som gick ut och drack öl, och maken drösade in vid fyra-snåret!) och det var det så då kunde Viktor äntligen ringa.
Jag var rätt pigg, så jag käkaade ett äpple och for ut och motionerade, och det är banne mig inte det vanligaste jag gör. En annan gång ska jag berätta om stegräknartävlingen som vi ska ha på jobbet.
Nu ska jag möjligen gå ut på altanen och rensa en kvadratdecimeter ogräs mellan plattorna på altanen.