En gång varje år är det Mossagården Open, och sista helgen i juli var det dags igen! För 31 gången (eller var det 32 jag blir plötsligt osäker). Två dagar med tävlingar (pil, varpa, straffläggning i fotboll, boccia och skytte) fåniga kläder (jag är glad att de urfula lagkepsarna har försvunnit!) och massor av släkt. På Lasses sida.
Det börjar med lunch och laglottning, sen är det dags för tipset. Vem vinner de olika grenarna i år? Hur var det med formen? Vem vann förra året?
Sen är det dags för alla lagen att tävla i alla grenarna och utse en vinnare som gick till söndagens final. Barnen, och de är rätt många vid det här laget, hade sina egna tävlingar som slutade med en skattjakt på godis. Viktor gillar fortfarande inte lakrits så han delade frikostigt med sig till sina föräldrar!
På kvällen var det jättegod middag, Jag skulle gärna vilja ha receptet på kycklingen Lotta! Prat, sångtävlingar och ännu mer prat i köket.
Vi knödde in oss i ett extrarum, 3 pers + en rullstol på typ 4 kvadrat men faktum är att vi sov jättebra!
På söndagen är det dags för finalerna, lunchen som alltid är pyttipanna, gruppfotograferingen och naturligtvis prisutdelningen!!!
Jag vet inte hur jag ska bäst beskriva prisutdelningen, kanske som en orgie i skräp. Eller som en orgie i (loppis)fynd, hur som helst orgie är det. Denna gången var allt från Nisses lägenhet när den tömdes.
Jo för det är inte bara roligheter som händer i livet.
Detta året var Mossagården Open lite fattigare. Både Nisse och Leif dog hastigt i julas och våras och saknaden efter dem är stor. De var båda stora älskare av Mossagården Open. Det kändes dock bra att fortsätta utan dem, och de var med i tankarna i alla fall.
Bilderna som följer är gruppbilden förstås, och lite fikabilder + sångtävlingen på kvällen. Muffinsreceptet kan jag definitivt tänka mig!
När allt var avklarat susade vi vidare mot Stockholm och Nina. Men mer om det i nästa inlägg.
/JN
Jag höll ju på att glömma min haiku! På kvällen är vi också indelade i lag med ett tema, detta året vAr det sällskapsspel. Vi skulle skriva en sång, eller rap, eller dikt, eller typ vad som helst. Gärna framföra den under kvällen. Jag var med i lag Memory. Vi slapp (eller lät bli, hur man nu vill se det!) framföra. Men för säkerhets skull skrev jag. Det enda jag kan som sällskapstalang är julklappsrim, så jag rimmade, och när jag ändå höll på gjorde jag en haiku, och den ska du få här:
I solblänk
på stranden
vänder barnen kort
när de spelar
Memory
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar