Hurra!

Jag och Viktor överlevde hans magsjuka igår. Han väckte mig vid halv fem och mådde illa! I några timmar körde jag fram och tillbaka till toan med kräkhinken, när kräket var över tog magonta och huvudvärken vid. Han är bra på att (högt) tycka synd om sig själv. Tyvärr har han den egenskapen efter sin mor och mormor. Jag är urusel på att vara sjuk. Därför är jag inte det:) När jag blir sjuk brukar jag ignorera allt vad jag kan, ta en massa Alvedon, och klaga bittert över att jag inte har tid just nu att vara sjuk. Stackars Lasse som är tvungen att lyssna på det:)
När Viktor var färdig med att vara sjuk hade vi å andra sidan jättetrevligt. Vi såg film, åt glass och väntade på att Lasse skulle komma hem från Kiev där han har varit och jobbat hela veckan.
Han hade en fin Ukrainsk kortlek med till Viktor till Viktors stora glädje (mitt barn gläds åt konstiga saker, jag vet).
Idag har jag sett på film hela dagen. Cry Baby med Johnny Depp, först måste man komma över att den driver med femtiotalsfilmer och därför är rätt töntig i dialogen, men Depp är Depp! Sen After hours, eller en natt i New York som den heter på svenska. En roadmovie (det är min favoritgenre just nu) fast allt utspelar sig under en förvirrad natt i New York. Lasse och jag såg den på bio när den kom. Då såg vi den för Roseanna Arquette, hon var underbar i Desperetely Seeking Susan, men nu såg jag att det var Scorcese som hade gjort den. Full med knasiga människor. Fortfarande bra!
Nu väntar jag på min fredagssushi som kommer en dag för sent. Det är dubbelt så trevligt att Lasse är hemma igen!
/JN