Långtur del 2

Sitter på Starbucks och skriver. Så länge batteriet räcker så kan jag skriva. Viktor åt sina vanliga äggsalladmackor och Lasse och jag delade på en bagel med jordnötssmör, kokt ägg med salt, en liten ostbit och lite färsk frukt. En riktigt god combo!
Lasse fick ange ett Starbucksnamn (Lars = ingen fantasi?)!

När vi hade kommit ut ur NYPL och ut ur de ruffiga kvarteren följde vi Broadway hela vägen. Det måste vara en av de äldsta gatorna i NY, varför tror jag det? Den slingrar nämligen sig fram i en stad där i princip alla gator är raka!
Man ser massor när man går, folk av alla storlekar och sorter. Man känner storstadslukterna, varm asfalt, avgase och ibland kommer pustar av sopor. Inte alltid så fräscht alltså, men alltid intressant!
Nu är klockan två och det är en riktigt varm dag i NY, till och med i skuggan är det kvavt och jag hör en och annan NY-bo klaga över värmen!
Nästa stopp är Battery Park, du som har sett Desperately Seeking Susan vet precis hur den ser ut. Fast jag såg inga kikare, men hela tiden väntade jag på att se Madonna, 80-talsupplagan, dyka upp bakom en krök!
Vi har nog haft en bra bit över 30 grader i skuggan.


Dags att titta på frihetsgudinnan, så vi gjorde precis som Annika, istället för att ta båtturen, gå av och gå upp i statyn, åkte vi gratisfärjan till Staten Island. Färjan passerade förbi på lagom avstånd, Viktor kunde stå i fören och känna vinden blåsa och Lasse kunde fotografera! När man kom fram var man tvungen att gå av och gå på igen. Det kändes otroligt fånigt, men jag antar att annars skulle inte lokalbefolkningen få plats på sin egen färja!

Hem började vi gå längst strandpromenaden för att gå förbi Ground Zero när vi ändå var i den delen av NY. Det började bli svalare och gissa om det kom många joggare myllrande längs med strandpromenaden.

Vi såg Ground Zero. Tror jag! Ett stort hål som var en enda stor byggarbetsplats lagom stort för att rymma två stora hus, men inga skyltar så jag bara gissar att det var där. Svårt att tänka sig att det var där katastrofen hände jag hade lättare att föreställa mig alla som var i närheten i affärer och bostäder, rädslan och paniken de kände…
Lite promenerande till längst Hudsonflodens kant, när vi var vid pir 46 bestämde vi oss för att gå hem också. Vi bor i närheten av pir 97! Och faktiskt hann vi hela vägen innan det blev nermörkt. Men det slog nog på två minuter!
Vi somnade gott sedan, även jag som inte gick.
/JN