Skyline NY!

Jag tror att fröet till USA kust till kust-resan såddes när vi var i Florida för några jular sen, eller egentligen när vi satt på Newark och väntade på att åka hem, tittade ut över den tråkiga flygplatsen och där långt bort i diset fanns en skyline som vi kände igen. New York. Vi bestämde oss för att komma tillbaka. Bilden av skylinen är den som jag använder som toppbild här på humlan.
När vi satt och väntade passade vi på att ta en skylinebild till...

Vi började den långa resan hem i fredags. Först en stor riktigt amerikansk frukost på Dennys. Nej inte motellfrukost, den var inte kul. Rostbröd som inte smakade någonting, och då menar jag verkligen ingenting! Smör som inte innehöll något smör, inte som våra lättmargariner som åtminstone har en liten smak av smör så smakade den här...
...ingenting. Kaffet var knappt drickbart. jag tror du förstår vad jag menar. Juice var faktiskt OK.

På Dennys åt vi pannkakor, äggvitor, rostbröd, engelska muffins som inte var kakmuffins utan smakade och såg ut som scones, bacon, en underbar vaniljyoughurt, en ännu underbarare rosa grapefruktjucie och förstås lite av det inte allt för goda kaffet!
Sen var vi rustade till tänderna för att leta efter downtown LA och vi hittade det. Kontorsbyggnaders, spaceade konsertsalar och pretto museum, men annars inga människor. Det är rätt vanligt i amerikanska städer, man handlar i utkanten och i innerstan finns bara kontor och företag fyllda med tjänstemän. På kvällen är det helt tomt och dött! När vi tröttnade på det (det gick rätt fort) åkte vi ut till LAX som är LAs stora internationella flygplats. Den syns knappt för den ligger mitt bland husen i stan!
Vi väntade och väntade, handlade lite, och väntade lite till innan det var dags för vårt plan att starta. Det funkade bra även med rullstol, ombord först så jag hinner sätta mig, ner med stolen bland det skrymmande bagaget, när vi kom fram till JFK-flygplatsen gick det så snabbt att vi nästan inte hann packa ihop förrän det var dags kånkas av till stolen som redan fanns på plats vid ingången till planet. Vi hann till och med i fatt de sista passagerarna! Väskorna som vi hade checkat i tog väl sådär en minut att få tag i så vi var klara vid halv sju-tiden NY-tid. Typist att det gick jättefort att ta sig igenom allting när vi ändå hade en hel dag att slå ihjäl. Planet gick vi nio på fredagskvällen, fem timmar tog det till NY med med tidskillnad tog det hela nio timmar, av dem sov jag typ en halvtimme, Lasse och Viktor sov några timmar, men ingen av oss kände för att turista en halv dag i NY (och släpa runt väskorna) så vi åkte direkt till Newark (den andra stora flygplatsen i NY) som ligger i andra ändan av stan. Taxiresan dit tog över en timme och vi hann se en hel del, till exempel Brooklyn Bridge som vi inte hann med förra gången!
Vi åt frukost på Newark när vi kom fram sen satte vi oss i obekväma stolar och väntade. Jag tror det tog sådär 5 sekunder innan jag somnade. Jag fick en väldig tågluffarkänsla när jag vaknade igen. Att sitta och hänga och sova i tråkiga plaststolar i kläder som man har haft ett helt dygn utan att ha borstat tänderna eller tvättat sig. Måttligt mysigt! Kläderna var inte mycket att göra åt men tandborstar och tandkräm gick ju att använda!
Vid halv två öppnade SAS sin incheckning så vi kunde bli av med bagaget. Vi reste visserligen lätt, den mesta platsen gick åt till datorer, telefoner, iPoddar och sladdar och laddare i massor, men två små resväskor, en datorväska till båda datorerna + annat pick och pack + en ryggsäck som Viktor hade som handbagage. Thats it! Allt som vi hade köpt under resan, en örn i metall till Viktor, manga + andra böcker, jellybeans till Matilda, en Starbucksmugg till mig + all smutstvätten(!) packade vi ner i en kartong i LA och postade hem. Det tog mindre än en vecka och det var som julafton när amerikartongen kom!
Vänta, sova lite mera, äta en Ceasarsallad till lunch, köpa en NY-mugg till, vänta ännu mer: Men till slut gick planet till Kastrup. Denna gången var det som vanligt med min ombordgång. Fullt av folk som sa (till Lasse!) kan hon gå in till sin plats på planet, jaså inte det, ojdå. Med förvåning i rösten! Då hade vi ändå sagt till två gånger när vi beställde biljetten, kollat att det stod med vid automatincheckningen, sagt till igen när vi checkade in bagaget och en gång vid gaten. Jag sa många fula ord om SAS personal! Sen funkade som det skulle.
Planet flög oss hem på 7 timmar fast tidskillnade gjorde att vi var framme tidigt på morgonen och sen var direkt txi hem till Malmö.
Snipp snapp snut och så var resan slut!