Crazy Horse Memorial

Ungefär samtidigt med att Mount Rushmoregubbarna var klara 1941 frågade Chief Henry Standing Bear om inte skulptören Korczak Ziolkowski (som var skulptörsassistent när Mount Rushmore byggdes) kunde skulptera en av indianernas stora hjältar nämligen Crazy Horse en av de riktigt stora hövdingarna, han levde efter sina principer och blev dödad av ett knivhugg i ryggen, 35 år gammal!
KZ ville gärna göra det, 1948 drog han igång, först själv(!) senare ihop med andra bland annat sina barn. KZ dog 1982 men projektet hade växt sig mycket större än honom så det fortsätter. 1998 var huvudet klart och man har börjat förbereda för att karva dvs spränga ut hästens huvud.


KZ vill inte ta emot statliga pengar utan vill att projektet ska vara helt privatfinansierat för att inte hamna i en beroendeställning utan få göra helt efter eget huvud!
Jag kan inte bestämma mig för om projektet är genialiskt eller fullkomligt helknäppt!
Det var i alla fall fantastiskt att se berget med ansiktet, och långt framför berget den vita marmorskulpturen som visar hur det kommer att se ut när det är klart.

Till projektet finns ett museum över nordamerikanska indianer, skolor och collegeutbildningar, man säljer och visar indianskt, framför allt de lokala siouxstammarnas, hantverk och smyckeskonst. Ja, jag hittade ett underbart litet halsband med en pytteliten sköldpadda i (sköldpaddor betyder långt liv) som jag köpte.
Vi gick omkring länge där, de hade dessutom en utsiktplats mot berget/skulpturen och det var underbart att sitta där i solen.
Det var där Viktor fick sin sten. Stenen var gratis (de har väl sprängt bort några 100 ton, så de är nog bara glada att bli av med några!) men man var välkommen att donera lite pengar till projektet, och det gjorde vi gärna!

Hungriga som vargar var vi när vi kom tillbaka till motellet, men först tog Lasse och Viktor ett snabbt dopp och vi körde en tvättmaskin. Det är verkligen bekvämt att motellen (i alla fall där vi bor) har tvättmaskin och tumlare, så man slipper ta med kläder för fem veckor!
Sen gick vi till en restaurang, och vi hittade till och med en trottoarstump att gå på. Det var inte så långt typ 50 meter, annars hade vi fått göra som amerikanarna och ta bilen:)
När jag hade slutat ha mathallucinationer kunde jag bestämma mig. Soppa och sallad. Soppan var hemsk, jag kastades tillbaka till skolbespisningens minestronesoppa. Urk. Salladen var jättegod och jättefräsch så det jämnade ut sig. För att ingen, ens för en sekund, ska tro att jag har gått och blivit supernyttig ska jag genst berätta att Viktor och jag delade på en efterätt. Hot Fudge Cake. Yum!!!
/JN (100707)