Lilla huset på prärien...

...såg vi inte men väl såg vi hur ett homestead såg ut. Om du händelsevis inte har gjort som jag och läst Lilla huset på prärienböckerna sådär 200 gånger så kan jag berätta att ett homestead är en bit land (160 acres) som man (om man var en laglydig medborgare och över 21 år) kunde få av staten (man struntade rätt mycket att där redan bodde indianer) mot att man byggde, brukade jorden och bodde där i fem år. Lagen Homestead Act togs faktiskt inte bort förrän 1976!



Homesteadet som vi såg togs 1909, beboddes ett tag, såldes vidare och övergavs. Det ser i princip ut som då 1909 när det togs, och herregud vad det såg ut. Stampat jordgolv, jordkokor till väggar, tapetserat med gamla tidningar, ett enda rum + ett tillbyggt finrum, och litet, väldigt litet. För att inte tala om hur litet 160 acres är. Hur kunde man överleva där. Det gjorde bara 40 % av alla som tog ett homestead också. Det låter troligt!
Det är rätt mycket romantiskare i Lilla huset-böckerna!
Men Mr och Mrs Brown som tog det trivdet jättebra, läget, jordbruket, grannarna, ja allt. Enligt brev Mrs Brown skrev och som finns bevarade.

Alla nybyggare på prärien hade besvär med präriehundar, de åt ut grödorna underifrån, ungefär som sorkarna gör i Skummis. Annars är de hemskt söta, en tvärhand höga med ett lustigt skällkvittrande läte. På homesteadet vi såg fanns världens enda vita präriehundar. Fråga mig inte varför för det vet jag inte!
Man kunde köpa en liten påse jordnötter, sådana med skal på, och ge dem. På 3 feets avstånd, för det stod det på påsen. De bits nämligen de små rackarna! Rätt smart egentligen, man slapp betala för mat till dem, och förhindrade att välvilliga turister gav dem choklad och chips! Två flugor i en smäll.
Det känns som att amerikaner gärna slår två flugor i en smäll...
/JN (100708)