On the road again...

Igår morse körde vi ifrån Gary, Indiana. Som var en sliten och nedgången håla, när jag jagade adressen till Michael Jacksons barndomshem (han föddes och bodde där till han var elva) fanns det en artikel som refererade till Gary som den stad som hade den högsta mordfrekvensen i USA. En annan beskrev staden som död, med bara ett hotell och det hyrde ut rum per timme! Crack-addicts som låg i buskarna och väntade på döden! När vi körde mot Chicago fick vi köra en liten vägarbetesomväg och då körde vi genom ett riktigt spökområde, det låg helt centralt med stora en gång i tiden vackra hus som nu var förfallna, inga fönsterrutor, taket hade fallit in och väggarna var inte särskilt raka heller! Plötsligt såg vi att där stod bilar utanför och folk rörde sig på gatan, där bodde folk!
Det kändes i luften, den tröstlösa stämningen av folk som har gett upp och bara lever från en dag till den andra. Plötsligt förstod man artiklarna om Gary!
Vår ända av stan, till och med lite utanför, med sina trailerparks, nedlagda
affärer, och adult-titta på strippande tjejer-ställen verkade plötsligt som en väldigt trevlig del av Gary! Jag tog några bilder så du ska få en aning om hur det såg ut. Det största, mest nedrasade, huset tog jag dock ingen bild på. Där var folk utanför så det kändes inte rätt att höja kameran. Dels för att det inte rörde sig om djur i en bur utan människor, dels för att det såg ut som tre unga män som tyckte att ”med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad”…
Nå nu har vi åkt därifrån och är mer inne bland bondgårdar och slätter, rätt enformigt faktiskt men mer om det senare.
God natt
/JN (100701)