Om man åker hela halvön Long Island och ska till Connecticut är enda vägen att ta färjan över sundet. Om man inte vill köra hela vägen tillbaka vill säga och det vill man ju inte! Den första färjan som gick bara en kvart efter vi kom till Orient Point hade ingen hiss, och mina klaustrofobiska nerver hade inte klarat en resa på bildäck i en och en halv timme så vi väntade på nästa som hade hiss. En halvtimme väntade vi, mesta tiden i line 3, så vi skulle kunna parkera nära hissen.Jag ska inte säga att hissen var stor och mysig men den var hel och ren och man var tvungen att ha en personal med och åker man flera gånger om dagen ser man till att hissen funkar...
Det fanns som vanligt bord reservera för rullstolar. Alla får sitta där men är tvungna att flytta sig om det behövs. Viktor och Lasse for ut ibland för att titta på utsikten, den var lika fin inomhus så jag missade inget. Vi åkte förbi Plum Island, och den ön och det namnet spökar i mitt huvud. Det känns som jag har läst en bok eller sett en film, typ en läskig thriller eller skräckhistoria men jag kan för mitt liv komma på vad! Jag vet att man gör försök med djursjukdomar så ön är som gjord för läskiga thrillers! Hojta om du kommer på något!Efter en och en halv timme la vi till i den lilla staden New London (mer om den senare...) vi körde ut ur stan och började leta hotell/motell. Med Mrs Garmin går det som en dans. Man kan ju inte bara slå in gatuadresser utan, motell, museum, malls osv. Så vi hittade raskt ett med accessable rooms, continental frukost, rolloway bed, pool, gratis wifi. Det är nog egentligen ett enkelrum men gör motellet om det till ett tremans utan att vi behöver betala mer är inte vi dem som klagar!
Vid niosnåret började vi bli hungriga, vi åt ju på McDonalds vid halv tre-snåret, och som tur var fanns det en öppen pizzeria/restaurang så vi beställde varsin pasta, När maten kom märktes det att vi var på landet i USA för portionen hade räckt till tre. När man hade käkat jättemycket syntes det knappt, den vänliga servitrisen ville ge oss en doggybag men tyvärr har vi inte kylskåp på motellet så vi kunde inte. Annars hade vi haft mat för flera dagar framåt...Connecticut, måndag, moln men mest sol, 22 grader.
1 kommentar:
Det är konstigt att det man läst om, stämmer så väl i verkligheten. Man måste ju bli rätt "stor" om man vänjer sig vid sådana portioner.
Doggybag låter amerikanskt !!??
Skicka en kommentar