Resa i 24 timmar!

Whitney Hotel, New Orleans, Louisiana

I mitt huvud är klockan tjugo i elva precis som i Sverige men här klockan tjugo i fyra på natten. Och jag är klarvaken och vad är väl bättre än att passa på att blogga?

Det tog nästan exakt 24 timmar att komma hit! Först långflygningen över Atlanter 8,5 timme i en liten låda, men det var skaplig plats för benen och man kunde starta och pausa filmerna som man själv ville, en avsevärd förbättring sen sist jag reste långt (några år sen...) när filmerna startade på en gång och sen rullade på så man bestämde vilken film man ville se först och fick se slutet på en massa filmer. Så var det inte nu, en avsevärd förbättring...

Ett par timmar att slå ihjäl på Newark, hur tråkigt som helst! När vi hade åkt flygplatståget (i sådär 48 sekunder) och checkat in resväskan + upprepat vårt mantra (om mig och stolen) carry-on, own chair, cargo hade vi gott om tid att slå ihjäl. Titta i affärerna var rätt snabbt gjort, vad kan man göra mer? Äta!
Det kändes som en blandning av amerikansk femtiotalsfilm om ungdomar på glid som gick på konstiga och beställde via en kom-radio och en si-fi-film. Man beställde och betalade via en iPad som fanns framför alla platserna så man säkert inte skulle behöva prata med någon. Nå nu är ju amerikaner ett pratsamt folk så istället för beställningen berättade servitrisen hur det hela funkade och senare om det hade gått bra att beställa och om maten smakade gott osv...
Men när vi hade ätit klart kunde vi gå meddetsamma.

Lika bra att gå upp till gaten och vänta, det blev nog inte roligare än så här, och planet skulle ju ändå gå vid 8.25 pm. Nehej det skulle det inte - 9.10. Nehej - 9.30 - nehej - 9.44... Ett tag tänkte vi att de skulle ställa in det helt!

Vid 10 kunde vi börja gå på. Först handikappade, militärer i uniform och första-klasspassagerare. Fast först av allt carry-on med egen stol dvs jag!
Jag flyttade över på den smala stolen som de drar in mig på planet i. Ingen visste hur man spände fast bältet så flygvärdinnan Candy sa till dem att vi får vänta, hon kan ramla ur, hämta en annan stol eller någon som kan det här med knäppningen, kaptenen sa samma sak så vi väntade, allt medan jag försökte övertala dem att det nog skulle gå ändå... Till slut kom de med en annan stol med bälten som de kunde klara och ungefär vid den tiden som vi skulle varit framme i nola lyfte vi...

Var folk sura? Nej, de skulle ju till New Orleans och Mardi Gras!

Det tog en evighet att komma på bussen för han fick veva upp och ner liften för hand, men klockan halv tre var vi incheckade på hotellet! Då hade jag börjat piggna till igen klockan var ju över nio i mitt huvud, men eftersom jag inte hade sovit på 24 timmer somnade jag oxå...

/Johanna

PS.
När vi kom upp på rummet var det 15 grader där. Inga element och ingen luftkonditionering, hur skulle vi klara oss utan att frysa till isglass?
Som tur var (innan vi gick ner och skällde ut den stackars nattportieren...) hittade Lasse ett reglage som stod på cold så ändrade raskt och rummet började tina upp!
Luftkonditioneringen var inbyggd i väggen därför såg vi inte den...