Kusttur!

Vi började med att åka till Walmart för att handla lite, vädret hade blivit lite väl kyligt (ner till 20 grader...) så vi dvs Lasse och jag tyckte att en varm tröja kunde vara på plats, och eftersom regnet droppade sådär var tredje minut så tyckte jag att en regnjacka kunde vara på plats. Men till kvinnor var alla tjocka tröjor pastellfärgade och rätt fula, och regnkläderna hittade jag inte alls! Lasse däremot hittade en snygg grön hoodie som det stod New Hampshire på. Viktor hittade ett par sandaler! Däremot hittade vi ton av billiga saker. Cerat till syrran och mig (nog det bästa cerat som jag har stött på...) Kakmix, tums (universalmedlet mot halsbränna, kalkbrist och tröttsurhungrig-syndromet), deo som är kletig, snygga servetter med amerikanska flaggan på, maple-sirap som är sjukt mycket billigare än hemma.

Tur att vi tänker göra som förra gången och skicka hem saker med ett stort postpaket. Praktiskt och riktigt roligt när amerikapaketet kommer några dagar efter oss...

När vi var på Walmart fick vi tips om var de gjorde den bästa taffyn, nämligen i kuststaden York så genast bestämde vi oss för att åka dit. Kanske egentligen inte för taffyn som är är en seg, med totalt konstgjorda smaker, mjuk kola som är saltad för att man ska tro att den är gjord på saltvatten (den heter egentligen saltwatertaffy, förr gjorde man säkert den på saltvatten...) och i sanningens namn inte särskilt god, inte ens den jättegoda från York. Vi har med hem så du kan få smaka!


Det tog en evighet på Walmart, det är en jätteaffär, så vi var lätt lunchhungriga (klockan var halv två...) så Lasse hoppade in i ett litet hus vid vägen och köpte oss varsin Lobster Roll, detta underbara sätt att äta hummer på!

Det var fint vid kusten, stora vågor som rullade in mot den minimala sandstranden några frusna människor som satt påklädda i solstolar och några vågliga windsurfare som höll på att lära sig och trillade i var 5 sekund. De hade torrdräkt, det behövdes nog, Atlanten är inte varmare här än i Plymouth!

Viktor tyckte det var synd att vi inte hade några badbrallor med, men när det var molnigt och småregnigt som det var när åkte från motellet hade ingen en tanke på att en galen 15-åring skulle vilja bada!

Själva orten York on the Beach där de sålde taffy i varenda gathörn, så vi köpte kanske inte rätt, goda, taffy, såg ut som om den var tagen ur en 50-tals TV-serie. Allt var runt och bulligt, folk gick runt i hästsvans och slickade på glasstrutar, utemöblerna vid hotellen och husen var turkosa eller pastellfärgade, alla skyltar vid affärerna var bulliga. I USA verkar man älska och omhulda sitt 50-tal, det var kanske en bra tid i amerikansk historia, kriget hade ju inte skadat USA (ja jag vet, de soldater som deltog och dog var ju inte överlyckliga... men själva landet var ju tämligen oskatt!) och ekonomin var stabil och säker, lite som Sverige och svenskarna omhuldar myten om folkhemssverige!

Hem åkte vi via en liten ort som hette Portsmouth (det är lite rörigt för oss européer att alla orter heter samma som i England. Nu bor vi i Dover, och snart ska vi bo i Bath...) Där vi åt en av de godaste middagar som jag har ätit här i New England. Krabbkakor som smälte i munnen, lättstekta gula och gröna squaschbitar och ett potatismos gjord på rödskalig potatis med skalbitar kvar i moset. Yummy!

Onsdag 27/6, sol, regn, sol, regn, sol, sol, sol... 22 grader.