4 juli!

Är det någonstans man ska vara den 4 juli så är det i USA. I en liten småstad i USA. Inte för liten så folk åker därifrån, och inte för stor så firandet försvinner i de andra stadsbestyren. Nej precis lagom stor så man går man ur huse för att titta på paraden och fira. Lagom stor så att gubbarna på bänken hälsar men inte så liten så där är 5 ekipage i tåget. Då är till exempel Bath ett precis lagom stort ställe. Eftersom det dessutom var det närmsta stället var det helt perfekt!

Bath, Me, är en stad av Laholms storlek, så där 8000 invånare, den ligger precis vid vattnet med en underbar liten park vid vattnet, en av havsvikarna som går in i landet,med en liten scen, ett litet vattenfall och ett tiotal bänker.

De har tydligen Maines allra största parad så folk strömmar till för att se den. I år uppskattade de besöksantalet till 20 000 stycken! Vi hade läst på ett plakat några dagar tidigare att den skulle börja klockan 10 så när folk började sätta sig längst vägkanten gjorde vi det med. Klockan var tjugo i tio så kändes perfekt att få en bra plats. Pfui vad fel vi tog, paraden började 11, men eftorsom vi hade bästa platserna och folklivet runt omkring, och vi hade inget bättre för oss, så stod vi kvar!

Klockan blev 11 och den jovialiska och lätt hysteriska konferencieren började presentera det hela. Först kom förstebibliotekarien, det var hon som organiserade det hela + att det var hon som sjöng nationalsången. Och sjöng gjorde hon, med massor av vibrato och med stark stämma brölade hon ut hela nationalsången. Alla stor upp och var knäpptysta utom damen som sjöng. En blandning av högtidlighet och komik!

Sen kunde äntligen tåget börja och folk kunde äntligen börja vifta med sina flaggor. Två timmar av myrkrypande bilar, dansande människor, vinkande skönhetsmissar, krigsveteraner, blanka brandbilar, lokala företag, antikrigspr, lekskolor, politiker på valturné, allt allt allt och lite till!

Tåget tog 2 timmar från början till slut och det gick så långsamt så nån bil blev överhettad och kokade, de fick puttas åt sidan för att stå och svalna...

Det var marknad nere vid vattnet så vi gick dit och vimlade med alla de andra 20 000 människorna. Och åt en...lobsterroll! För 15 dollar fick jag ett korvbröd där de hade tryckt ner tre(!) färska hummerstjärtar och lite lösa klobitar, en påse chips, en liten burk coleslaw och två illgröna saltgurkebitar. Det kallar jag lunch!

Marknaden innehöll, som alla marknader en blandning av mat och krimskrams. Man kunde köpa smycken, bli spådd, äta friterade kaksmet, åka karusell, dricka färskpressad citronlemonad, gå på toa, köpa snidade djur, äta pizzabitar ja kort sagt man kunde göra allt som man ska kunna göra på en marknad...

Vi gick runt där, lite i stan upp på bron som går över havsviken och tittade dels på Bath från vattnet och dels på järnvägsbron precis intill. Den hissades precis ner, och en bil kunde köra tillbaka på den. Vi stod länge och funderade över hur den kommit dit. Den bilvägen slutade nämligen mitt på, brom gick inte ända fram till land. Nå bilen kom av lyckligt av i alla fall...

På kvällen var det en konsert med den, i Maine, kända countrysångerskan Shannon Selig som var riktigt bra. Två timmar höll konserten på och vi satt på en parkbänk och lyssnade tillsammans med de anda 4 julı-firarna.

Av någon anledning skulle de fira Independence day hela veckan och fyrverkerierna skulle inte komma förrän på söndag så vi bestämde oss för att åka hem och packa. Just nå började några regndroppar falla. Ödet...

Onsdag 4 Juli, sol/lite moln, 25 grader.